Recension: Watson's Sparkling Sarsae Drink

Lite då och då kommer det att dyka upp recensioner i denna blogg.

Idag:
Watson's Sparkling Sarsae Drink, eller kort och gott - Sarsae. Först och främst. Vad f-n är Sarsae? Jag citerar hemsidan:

"Sarsae carbonated soft drink has been positioned as a unique and stylish product in the Hong Kong market for over 20 years. Its great taste coupled with unique brand positioning has been well received by consumers with a thirst for differentiation and quality."

Låter onekligen rätt så spännande. Nåväl.












Förpackning:
Lite smått brun, och väldigt mystisk. Man blir rätt så nyfiken och undrar vad i helsike som finns där i. Eller ja, om jag ska vara brutalärlig så är förpackningen rätt så ful. Lite äcklig - ungefär som jag.

Dags att öppna upp den.

Utseende:
Oj, det skummar upp rejält. Brun i färgen. Börjar genast att tänka på must. Men vem vet. Det kanske smakar mer som root beer som faktiskt är smaksatt med sarsaparill. Det skulle förklara varför drycken då heter Sarsae. Jag känner mig ganska rädd...

Jag kanske kommer att dö?

Lukt:
Svagt söt doft. Mer kan jag inte säga, då jag har åkt på en förkylning och min näsa är lite ur funktion. Nåja, kanske borde vara glad för det.

Smak:
Först en väldigt mild, len och söt smak, som sen går över till en rätt så kraftig karamellig eftersmak. Om jag minns rätt så smakar det lite som root beer, det var dock så länge sen jag drack det så jag kan inte säga säkert...

Ingen höjdare skulle jag vilja påstå. Men den var inte så äcklig som jag först förväntade mig. Faktiskt så var den ganska god! Den smakar inte bäver alltså. Något jag skulle kunna överväga att dricka om jag var fast i Saharaöknen utan annan tillgång av vätska.

Nu kanske det där lät paradoxalt? Nå, skitsamma.

Sammanfattning:
Lite för söt och karamellig för mig, men den faller nog många i smaken (antagligen en minoritet men ändå). Med tanke på hur vidriga drycker det finns i Asien så är det här nog bland det bästa man kan få tag på.

Eller ja, kanske inte bland det bästa. Men inte fan smakar den lägereld i alla fall.